Projekt lakvattenrening 2025 – 2026,
Mältans deponianläggning, Karlskrona

Förord – en kort förklaring av lakvatten

Lakvatten uppstår när vatten, till exempel regn- eller smältvatten, kommer i kontakt med avfall, deponimassor eller ytor där avfall hanteras. När vattnet passerar genom eller över sådant material kan det lösa upp och föra med sig olika ämnen. Det kan bland annat handla om organiskt material, salter, metaller, kväve, fosfor och andra föroreningar.

Några centrala begrepp är:

• Lakvatten är vatten som har varit i kontakt med avfall eller förorenade ytor och därigenom tagit upp ämnen som behöver kontrolleras och renas.
• Urlakning är själva processen där ämnen löses ut ur material och transporteras bort med vatten.
• Lakning är ett bredare begrepp för att extrahera eller lösa ut ämnen med hjälp av vätska.

Den efterföljande rapporten beskriver hur Affärsverken arbetar med att utveckla och förbättra lakvattenreningen vid Mältans avfallsanläggning. Arbetet omfattar bland annat åtgärder för att minska lukt, förebygga stopp i ledningar, öka den biologiska reningen och förbättra den samlade vattenkvaliteten.

Sammanfattning av genomförda åtgärder

Projektet vid Mältans deponianläggning 2025–2026 syftar till att förbättra lakvattenhanteringen genom minskad lukt, färre stopp i ledningar, bättre vattenkvalitet med ökad reningsgrad och stabilare biologisk behandling. Under två år har vi genomfört flera olika åtgärder med mycket goda resultat.

För att hantera luktproblem och ansamling av organiskt material i avlopp och kulvertsystem installerades ett doseringsskåp för bakteriebehandling. BCPK X 100 doseras dagligen i kulvertsystemet där fiber och organiskt material ansamlas, medan CRBC 400 doseras före oljeavskiljaren vid tvätthallen för nedbrytning av bland annat alkaner. Åtgärderna har resulterat i att luktproblemen i stort sett har eliminerats och att sedimentansamling i rörledningar har minskat.

I första lakvattendammen, där vattnet tidigare var grumligt, svart och präglat av svavelvätelukt, in-stallerades två luftare vid inloppet. Effekten var omedelbart positiv med kraftigt reducerad lukt. För att stärka den biologiska reningen installerades dessutom cirka 70 biohudsbärare som ökar ytan för mikrobiell tillväxt och därmed förbättrar nedbrytningen av föroreningar.

Den befintliga flockuleringsanläggningen, tidigare använd för kemisk fosforreduktion, har byggts om för drift utan kemikalier. Genom omdragning av rör samt installation av pumpar som genererar mikrobubblor fungerar anläggningen nu enligt principen för ytflockulering (SAFF). Föroreningar binds till bubblorna och avskiljs via skumbildning från vattenfasen. I denna process används bakteriedosering med BCF X10.

För att ytterligare förbättra den biologiska aktiviteten installerades en värmeväxlare som tar tillvara spillvärme från deponigasmotorn. Lakvattnet värms med cirka 8–10 °C vid ett flöde på 5–8 m³/h och cirkuleras mellan magasin och första damm, vilket skapar bättre förutsättningar för mikrobiologisk nedbrytning. Spillvärmen värmer även upp lakvattenhuset.

Lakvatten leds även till ett cirka 25 hektar stort våtmarksområde för ytterligare rening. Spridningen av vattnet har förbättrats genom uppgradering av spridarsystemet, inklusive högre spridarstolpar, större ledningsdimensioner, nytt pumphus och högre tryck. Under våren 2025 planterades dessutom 1 000 klibbalar i området för att stärka den naturliga reningskapaciteten.

Efter branden i balhallen installerades en kompletterande reningslösning med skimmerpump och container med biobärare, där CBRC 400 doseras varannan dag för behandling av släckvatten.

Området för Mältans avfalls- och kraftvärmeanläggning

Lakvatten är sådant vatten som varit i kontakt med deponerat material och som avleds från eller kvarhålls i en deponi samt vatten som förorenats från ytor med mellanlagrat avfall.

Insamlat lakvattnet på Mältan utgörs av vatten från nya och gamla deponiområdet (invändigt uppkommet, ytavrinning från regn, dräneringsvatten från sluttäckning på nedlagda deponiområden), regn- och dagvatten från Mältans lagringsytor för avfall (ex. skrot och glas), tvättvatten från kärl- och biltvätt som har passerat oljeavskiljare samt renat vatten från indunstningen.

Till utgående vatten till Yttre redden tillkommer även kondensatvatten från kraftvärmeverket.

Lakvattenanläggning

På avfallsanläggningen tas lakvattnet in i en intern reningsprocess för att sedan släppas till Yttre Redden. Den interna reningsprocessen visas i grova drag i flödesschemat nedan.

Dosering av bakterier i ledningar och kulvert

För att minska lukt och förebygga stopp i avlopp och kulvert som leder till första lakvattendammen, installerades ett doseringsskåp för bakteriedosering. Skåpet är placerat i den gamla sekretesshallen bredvid fordonsverkstaden. Dosering sker med BCF X10.

Dosering med BCFPK X100 sker en gång per vecka i dagvattenbrunnar där kulverten börjar samt i brunnarna vid hanteringen av RT (rent trä) respektive matavfallstältet.

Eftersom mycket fiber och organiskt material samlas i rör och brunnar används bakteriedosering för att minska sediment och beläggningar.

Vatten från tvätthallen ansluter till samma ledning. Där doseras CRBC 400 en gång per vecka. Doseringen sker före oljeavskiljar

Problemet med lukt är nu borta och rörledningarna är inte längre lika fulla med sediment.

Luftning och biobärare i första dammen

I första dammen saknades tidigare luftare. Vattnet luktade svavelväte, var grumligt och hade en mörk färg, nästan svart.

Två luftare monterades vid inloppet till dammen i november 2025. Lukten försvann nästan omgående efter att luftarna tagits i drift. Skumbildning uppstod i samband med den ökade luftningen och den biologiska aktiviteten.

Cirka 70 säckar med biohudsbärare monterades hängande från ytan och ned i dammen. På dessa bärare har en biohud av mikroorganismerna i lakvattnet bildats. Denna biologiska hud fungerar som en reningsanläggning och mikroorganismerna använder föroreningarna i lakvattnet som föda och bryter ner dessa. Bärarna har en trolig yta på 800 m2/m3.

Luftare i lakvattenmagasinet

Lakvattenmagasinet har 3 luftare som syresätter vattnet (á 90 kg O2 per dygn) och en flytande bioreaktor med perforerade rör 1 800 m2 och syresättning undertill (90 kg O2 per dygn). Det svarta röret som kommer ut vid duken är inloppet från första dammens utgående vatten.

Ombyggd fosforanläggning och ytflockulering

Den befintliga flockuleringsanläggningen (reningsanläggningen) har tidigare använts för fosforreduktion, men den har varit svår att driva och kostsam i drift på grund av kemikalieanvändning m.m. En ny driftmetod har skapats och flockningsanläggningen körs nu helt utan kemikalier.

Genom ombyggnation av rör och installation av en ny pump tar vi nu in lakvatten från slutet av magasinet (stora dammen) och pumpar in till flockuleringsanläggningen. Membranpumpar tillsätter mikrobubblor som bildar ett skum och fungerar nu lite som principen i en SAFF-anläggning (Surface Active Foam Fractionation) genom skumfraktionering. Förhoppningen är att föroreningar ska bindas ytaktivt till skummet som sedan kan skrapas av. Skummet fångas upp och leds till en 70 m3 tank i lakvattenhuset. Tanken töms med slambil och skumavfallet destrueras som farligt avfall.

Värmeväxling och bakterier för bättre biologisk process

För att öka nedbrytningen av föroreningar ytterligare, har vi även monterat ett doseringsskåp med BCF X10 som doserar in bakterier i flockningsanläggningen 4 gånger per dygn.

För att bakterierna som vi doserar ska trivas så bra som möjligt så behövdes mer värme, särskilt på vinterhalvåret. En värmeväxlare installerades före flockningsanläggningen. Värmeväxlaren växlar värmen från deponigasmotorns spillvärme till inkommande lakvattnet. Vattnet värms upp med ca 8–10 grader och flödet är cirka 5–8 m3 per timme. Deponigasmotorns spillvärme bidrar även till uppvärmning av byggnaden. Lakvattnet som värmeväxlats cirkulerar sedan mellan magasinet och första dammen. Det uppvärmda luftade lakvattnet, doserat med bakterier leds ner i en ram av PEM rör och där det hänger 30 biobärare.

Våtmarksområde med förbättrat bevattningssystem

Som ett av de sista reningsstegen för att polera lakvattenkvaliteten, pumpas lakvattnet upp och sprids över ett våtmarksområde på cirka 25 hektar.

Under våren 2025 planterades cirka 1 000 klibbalar runt våtmarksområdet som en komplettering till våtmarkens reningsmekanismer. Klibbalen gillar att stå fuktigt och tar bland annat upp näringsämnena kväve och fosfor samt kommer gynna den biologiska mångfalden som boplatsträd när de vuxit till sig.

Cirka 5 meter höga nya stolpar med dimmbildande spridare har ersatt de gamla, så att lakvattnet kan finfördelas på ett bättre sätt.

Nya slangar med större diameter (90 mm) minskar tryckfall och ett nytt pumphus har byggts. En tryckstegringspump kan nu öka trycket från 3 till 7 bar. Detta har medfört att mängden lakvatten till området har ökat med cirka 20 m3 per timme.

Extra reningssteg efter branden i balhallen

Efter branden i balhallen 2026 installerades en skimmerpump i första dammen. Pumpen leder vatten från ytan till botten av en 10 m³ container. I containern finns det cirka 50 st. säckar med biobärare och en syresättningspump. Vatten från skimmerpumpen leds in i botten och breddar tillbaka till dammen från toppen. Släckvattnet i containern boostas med fyra påsar CBRC 400 per vecka för att bidra till nedbrytning av föroreningar.